Jag har två nyårslöften, plus några hundra som ändras var dag, men mina fasta är att jag vill flytta till Malmö och kunna försörja mig med ett jobb jag trivs med!
Dessa dagar hemma har varit helt underbara! Önskar att de kunde vara fler av dem. Men nej nu är jag parkerad i min säng på mitt rum i England. Känns inte super direkt men inte heller hemskt.. Ska nog klara det här! Resan tillbaka från Sverige ville aldrig riktigt ta slut kändes det som. Lämnade hemmet 16.30, var framme vid 18.30. Incheckning 20.55, var framma 22.10 i engelsk tid, sedan en timmes tågresa till liverpool street station. Köpte vatten och blev uppraggad av en fasi, han var supertrevlig och ville ta en fika en dag, han fick veta mitt facebooknamn då jag inte ville ge ut nummer, han skulle dock tvunget ge sig sitt. Efter att ha sagt byebye satte jag mig på en bänk bredvid en städare, han frågar mig om jag gav honom min information och kollar mig gravallvarligt i blicken, Han berättar sedan att denna killen är där nästan var kväll och leta efter tjeje, att han har suttit i fängelse många gånger pga detta. Tänk vad läskigt det kan vara att va naiv ibland. Fyfan.
Efter detta 1 timme och lite mer med buss för att komma till Harold wood station. 10 minuters gång och sedan framme 02.00.
Har idag försökt att sova så länge jag kan men bara lyckats till 12, gick ner och hälsade på alla, utbytte lite artighetsfraser, åt frukost, kollade vad ungarna fått i julklapp, sedan fått en kommentar om att jag fortfarande hade pyjamas klockan 1 på dagen, gick och duschade, klädde på mig, packade upp och sitter nu på mitt rum där jag planerat att stanna tills ungefär 17. Insåg precis att ingen är hemma, visst de kanske inte ville störa mig när jag har stängt in mig på mitt rum, men hur svårt ska de vara att bara säga att dem åker iväg och fixar lite?
Har världens klump i magen nu, fyfan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar