Tankar i mitt utkast

Den där identitetskrisen alla snackar om, som man har i början av tonåren. Jag är fortfarande i den krisen. Jag har den hela tiden. Jag är inte trygg i mig själv. Jag är inte säker, än mindre självsäker. Vad är det ens för något liksom? Men samtidigt, vem är det som säger att man måste veta? Vem vill ha en stämpel?
Men vem vill samtidigt gå runt med en ständig förvirring för att man i princip alltid känner sig vilsen, i de flesta situationer.
Jag har insett sanningen i vad jag vill göra? Jag vill uttrycka mig. Det är viktigt för mig. Utan det blir jag ledsen, nere, ja nästan deprimerad emellanåt. Och jag är trött på det. Varför ska pengar styra allt? Varför ska pengafrågan berätta för mig att jag ska hålla mig ifrån det osäkra och satsa på det säkra för att jag vet att   det blir bra i slutet? Varför skulle pengar göra en lycklig?

Många frågor, inget svar.