Något jag älskar är spontana och orädda människor, ja nu låter det som att jag beskriver en globetrotter som hoppar Bungy jump och bestiger Mount Everest i sitt dagliga liv, men faktiskt inte denna gång. Utan jag syftar på människor som börjar prata med totala främlingar om ingenting bara för att det är trevligt. Är det något vi svenskar kan vara dåliga på är det att släppa in folk, bara ett exempel, bussen? Pinsamt. Därför blir jag lika förvånad (och GLAD) varje gång en främling, i det här fallet oftast äldre, pensionärer kommer och ska prata.
Idag var det en 68 årig herre från Frölunda, Göteborg. Han berättade om sin son Kevin 17 år, som bor i Össjö och pendlar till Båstad till skolan, han har visst planer (som den kemi kille han är) att börja plugga i Lund efter gymnasiet. Bussförbindelserna är så dåliga i Båstad, hans son tar den vid åtta på morgonen och sedan gick det ingen förrän vid 16 hem. Han tyckte att grönskan försvinner mer och mer, sinnena blir mer och mer viktiga med åldern, så ett fågelkvitter kan vara så underbart, han känner folk som inte har hört ett fågelkvitter förut. Han och hans första fru hade en unge ihop, de bodde på 20:e våningen i ett lägenhetshus, med en sandlåda på balkongen, men där kunde ju inte ungen leka. Han har spelat i hockeylaget som nu är Sveriges största. Hans pappa var någon chef på Säve flygplats. Plus lite annat, så, nu kan jag nästan skriva hans självbiografi haha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar