Text

God morgon. Här kommer en liten text jag skrev igår.

Döden

Någonting saknas, en röst,

en extra tankegång, kanske av en annan åsikt,

en rungande stark personlighet,

ibland till och med av den kontroversiella sorten,

men med ett stort hjärta, ibland fyllt av osäkerhet,
på senaste tiden fyllt av sorg.

Ett extra glas, en extra tallrik, en extra kniv, en extra gaffel,

och en servett, orörd, med förhoppning att snart bli använd.

Det ligger ett tjock täcke över rummet,

ett grått drunknande, kvävande.

Den tidigare harmoniska stämningen, med mycket skratt,

med mycket prat, stundtals allvarligt, stundtals stickigt,
men alltid med kärlek i luften,

existerar inte mer.

Det höga och hjärtliga skrattet som kunde få ett rum att eka i sekunder efter,

det breda leendet, den stora ryggtavlan, och de trygga armarna, är borta.

Kvar är tomhet, tystnad, en helt ny främmande känsla.

Sorgsna blickar, rädda för att möte varandra tvärs över bordet.

Rädda för att det än en gång ska brista.

Maten som inte längre smakar någonting.

Bråk som utbryter, beskyllningar utan bakgrund,

ett behov av ett förlåtande som aldrig kommer att fås,

en känsla av skuld utan motiv.

Döden har tagit över, döden har svept över rummet, och döden har lagt ner sitt kort.

Döden betraktar de anhöriga,
den unga dottern med gaffeln försiktigt petandes på sin mat, som har slutat sjunga

sonen som stirrar uttryckslöst framför sig, som inte pratar längre

modern men den rynkade pannan, som för längesedan har gett upp att upprätthålla en god min,
ett gott humör.

Döden är nöjd, precis enligt planen.

Han drar ett finger över glaskanten, funderar vem som är på tur.

Vad blir hans nästa drag?