Jag känner en inspiration som jag nästan är lite rädd för att röra i, kanske är det så när man inte vet vart man ska börja, och man kanske tror att det ska bli för känslomässigt.
det händer inte så ofta nuförtiden och därför känner jag att jag verkligen måste ta tillvara på den.
så många chanser och så mycket tid, men något tar emot, rädslan att man inte lyckas denna gång, fast man kommer på sig själv med att man aldrig riktigt har försökt, rädslan gav dig aldrig chansen.
till slut kommer man till en punkt där man måste inse om man kan klara sig på det eller inte, om det bara är en dröm och alltid kommer att vara det - eller i bästa fall ett intresse, eller om man faktiskt kan leva drömmen - livrädd.
ett projekt i taget, bocka av, utvärdera sedan hur det kändes och vad det gav dig.
jag vet att sann lycka inte kommer från konstformer, utan från relationer och balans, men ibland känns det som att det är det enda sättet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar