Jag ska upp tidigt imorgon för den här intervjun, hittills har jag alltid blivit väldigt glad och förväntansfull och också lite nervös såklart när jag blivit kallad till intervjuer. Det var inte förrän idag jag funderade på om jag skulle vara mer försiktig med att ropa hej innan jag har fått ett slutgiltigt besked, jag dagdrömmer och fantiserar om hur det kommer att bli och hur mycket jag skulle kunna jobba osv. Är inombords alltid lite säker på att jag kammar hem det på något vis - kanske för att jag vill det så mycket, inte så mycket för att jag tycker att jag är bäst.
Men kanske är det också lite av kicken, att glädjas i förskott och faktiskt inte veta, kunna fantisera om hur det ska bli och ändå riskera ett nej. Nejet kanske kommer tillslut och då kan du förbanna dig själv över att du tog ut saker i förskott, men det är kanske bara en push i rätt riktning och kanske bara gör dig mer självsäker att faktiskt våga vara glad innan. Intervjuer är peppande och ger en energi tycker jag, så jag har alltid varit nöjd över att ens ha gått på en intervju.
Jag funderar också på det här med att förbereda sig, det är alltid bra, man ska gärna veta vad det är för jobb man har sökt haha, och liksom visa att det är unikt och kunna redogöra varför man vill ha det. Men jag tycker att man kan gå så mycket till överdrift och liksom plöja sig igenom företagets historia sedan det startade. Man kan låta som en robot som läser något utantill om man förbereder sig så mycket. Chansen att vara personlig och lite spontan försvinner ju - det kanske känns stelt och utan hjärta. Så ja det har hänt att jag känt att jag kunde ha funderat på dessa frågor man får innan lite mer, men på det stora hela hittills tycker jag att jag har gjort bra ifrån mig när det gäller intervjuer, mer eller mindre förberedd. Och jag hoppas att jag ska kunna vara tillräcklig oavsett vad.
Imorgon får vi se :).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar