Saving Mr Banks

et blev filmtittande och chipsätande i fredags kväll, ovanligt. Men denna gång var det en så bra film! Saving Mr Banks handlar om författaren till Mary Poppinsböckerna; P.L Travers (spelad av Thompson, ja Emma) som efter 20 år av tjat blir övertalad av Walt Disney (spelad av självaste Hanks himself), att få tillåtelse att göra en filmmusikal av hennes Mary Poppins. Man får alltså följa dem in the making och allt som skedde under skapandets gång.

Svinbra insats av alla skådespelare, tyckte att det var så himla övertygande och det kändes verkligen som att dem hade fångat personerna på pricken, oavsett om man visste något om karaktärerna innan eller ej. Självklart är den ju inte helt baserat på den verkliga historien bakom det hela, men personerna och det stora hela kvarstår.
Det enda jag skulle kunna klaga på är flickan som spelade Travers som ung, ja jag är kritisk mot barnskådespelare, tycker oftast att dem är dåliga på att övertyga, vilket ju såklart faller sig naturligt med den ringa åldern - just därför har jag lite svårt för dem.
Och hon var inget undantag, jag vet liksom att det finns grymma barnskådespelare, om än väldigt unikt och kanske underbarn (typ som Michael Jackson fast skådis), men i alla fall, allas insatser var så himla bra så därför kändes det naturligt att även de yngre skulle vara super. Men näe.

Aja. nog om det, Hanks kändes så självklar som Disney efter filmens slut, och under den också såklart, jag vet inte mycket om hur han var som person, förutom det man kan räkna ut, men det kändes ändå som att Hanks gestaltade honom precis som han skulle kunna vara, och Thompsons karaktär var så motbjudande i sin roll så jag ville kräkas, trodde först hon skulle vara en härligt sarkastisk typiskt brittisk person, men denna attityd pågick filmen ut, förutom i slutet då hon lät sig själv och sin sorg fri lite, och visade mer känslor - kanske mer av vem hon egentligen var.

Självklart är filmen 100 gånger mer romantiserad än hur det verkligen gick till, men sanningen är att jag hade önskat att det var precis såhär saker och ting skedde, det blir liksom en given klassisk succé.

Superfin och verkligen värd att se :). 8,5 av 10 skulle jag ge den.

Kan dessutom tillägga hur mycket jag gillar att Thompsons karaktär var huvudrollen, och att Hanks bara var en biroll, supportande, ja stor sådan dock, men fokus låg inte på Disney och hans historia, vilket man ju skulle kunna tänka sig.

Självklart såg vi Mary Poppins dagen efter och nu (stackars Aris) kan jag inte få låtarna ur huvet!