Idag sa jag det högt, jag sa till min bror vad det är jag vill göra. I går kväll insåg jag, med gråten i halsen, att detta vill jag dedikera mitt liv till. Nu hoppas jag bara att det blir lätt, för får jag göra det, så kommer jag att komma hem varje dag och möta min älskade med ett stort leende och ett spritter inombords.
Äntligen vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar