söndag 15 september 2013

Tankar

Jag känner ofta en frustration.
En frustration av hjälplöshet.
En frustration av idioti.
En frustration av oförändring.
Jag känner ofta att jag vet,
vet vad som är viktigt,
jag har vetat det väldigt länge,
sedan jag var liten,
att många har missat poängen.
Alltid hört att jag är överkänslig,
att jag tar åt mig för mycket,
måste skärpa mig,
bli starkare.

Nu sitter jag här, med tårar i ögonvrån,
men denna frustration åter.
Jag vet fortfarande vad som är viktigt,
jag önskar att alla visste det.
Att yta och pengar,en akademisk utbildning,
inte är det du letar efter.
Att det inte är det som ger dig lycka.
Tror du det, blundar du.

Jag behöver kärlek, i stora mängder.
Jag vill ge, och jag ger, kärlek i stora mängder,
men jag vill ge ännu mer,
jag vill ge okända människor kärlek.
Inte förutbestämma något, eller bedöma någon.
Jag vill att varje handling, och varje ord jag säger,
betyder det jag vill förmedla.
Att allt är sant, och kommer från vad jag känner.
Inte vad jag tror att du eller någon annan vill höra.

Jag vill att man ska acceptera,
sådant man är rädd för.
Till och med sådant som är främmande för dig.
Men inte att du känner ett hat, mot det främmande.
Mot det som du inte kan förstå dig på,
mot det som inte skadar någon alls.
För det gör någon lycklig.
och du borde vilja vara lycklig med.
Det kommer du inte att vara,
så länge som du blundar.

Jag förstår att alla känslor inom mig,
när de är som starkast,
när det rusar inom mig.
Är när jag mår bra,
när jag får andra att må bra,
och jag mår bra när jag står för det jag gör,
när jag får sjunga,
när jag får uppleva musik,
när jag får måla,
när jag får skriva,
när jag får dansa,
när jag får leva ut,
när jag får lyssna,
när jag får trösta och krama,
när jag får släppa loss allt som stoppar mig,
när jag får se nya saker
när jag får uppleva nya saker,
när jag upplever naturen,
när jag är med naturen,
när jag har ett givande, fint, roligt, viktigt samtal,
när jag får ge råd,
när jag får råd,
när jag får hjälpa,
när jag får ge,
när jag blundar och bara finns, där och då,
när jag är i tystnad,
när jag älskar,
när jag möter din blick,
när jag VET att någon älskar mig,
när jag vet att min åsikt är viktig för någon,
när jag får andra att le,
när jag får höra att jag är så konstig,
att jag är på ett annat sätt,
att jag tänker och fungerar på ett annat sätt,
att jag är rolig och härlig,
och omtänksam,
när mina skämt oftast får någon att skratta,
när jag får vara mig själv.


Acceptans och förståelse.
Du behöver inte förstå allt, det är nog omöjligt att förstå allt. Men försök att alltid vara öppen, öppen för det du inte vet något om, kanske är skeptisk mot, men lyssna, försök att lyssna. Blunda inte, kan du inte förklara varför du ogillar något, vet du inte heller varför, så finns det inte heller någon anledning.
Du har lärt dig detta, trott att detta är sättet, men det är det inte, du har ju inte tänkt efter, inte tänkt själv, låtit andra tänka åt dig.

Öppna ögonen, sluta blunda.





3 kommentarer: